Som osteopat arbetar jag dagligen med patienter som lider av muskuloskeletala besvär kopplade till idrott, fysisk aktivitet eller vardagslivet. Bland dessa problem är ländryggssmärta ett av de vanligaste. Ofta beskriver patienten en smärta som har besvärat dem i månader, eller inte sällan i flera år. Det är en typ av smärta som kommer och går, men som ändå finns kvar i bakhuvudet och hindrar dig från att röra dig normalt i vardagen – till exempel när du ska plocka upp något från golvet, leka med dina barn eller träna intensivt på gymmet på det sätt du skulle vilja om du bara kunde lita helt på din rygg.
En noggrann undersökning av ryggradens aktiva och passiva rörelseomfång är avgörande för en effektiv behandling. Enligt min erfarenhet är god rörlighet i övergången mellan ländrygg och korsben grundläggande för hela ländryggens funktion. Den lumbosakrala övergången, även kallad L5–S1, är övergången i nedre delen av ryggen mellan ländryggens sista kota och korsbenet. Denna särskilda L5–S1-led har främst rörlighet i sagittalplanet, det vill säga flexion och extension, samt i frontalplanet, det vill säga sidoböjning eller lateralflexion. Rörligheten i horisontalplanet, rotation, är däremot minimal.
Den lumbosakrala övergången fungerar som en flexibel bas för hela ryggraden, och dess funktion är därför grundläggande, även om själva rörelseutslaget är litet. Ryggraden består av 24 presakrala kotor: 7 halskotor, 12 bröstkotor och 5 ländkotor. När vi står vilar alla dessa kotor på korsbenet. Tänk dig en byggnad med 24 våningar, konstruerad för att tåla jordbävningar och kunna svaja utan att kollapsa. Då vill man att byggnaden ska vila på en stabil men samtidigt rörlig och flexibel bas. Och nu tillbaka till vår ännu mer komplexa modell: ryggraden!
En rörelsebegränsning i den lumbosakrala övergången, eller L5–S1, i en viss riktning – till exempel begränsad extension eller sidoböjning åt ena sidan – leder ofta till kompensationer på andra ställen i kroppen. Denna kompensatoriska rörelse uppstår vanligtvis i mer rörliga områden, ofta i mellersta delen av ländryggen. För att göra terapeutens undersökningsarbete ännu mer intressant kan patienten ibland uppleva smärta i det begränsade området, i detta fall den lumbosakrala leden, men mycket ofta uppstår symtomen i ett annat område, vanligtvis på kompensationsnivån, i detta fall mellersta ländryggen. För att få en helhetsbild bör därför rörligheten i ländryggen och den lumbosakrala övergången utvärderas i alla rörelseriktningar, inklusive flexion, extension, sidoböjning och rotation.
En noggrann passiv undersökning av ryggraden kräver att terapeuten rör patienten, som ofta har ont. Det är en utmaning i sig. Med Manuthera 242 blir noggrann undersökning och specifik behandling både enkel och bekväm för både patient och terapeut. Terapeuten kan röra och undersöka patientens ryggrad i alla fysiologiska rörelseriktningar medan patienten ligger avslappnad i magläge. Det finns inget behov av att lyfta eller flytta patienten manuellt. Undersökning och behandling av den lumbosakrala övergången, liksom hela ländryggen, kan utföras med bänkens mjuka och precisa rörelser.
Jag upplever att mobilisering av den lumbosakrala övergången blir enklare när den kombineras med lätt traktion av området. Mjukdelsbehandling kombineras också ofta för bättre resultat. Att återställa rörligheten i ländryggen, och särskilt i den lumbosakrala övergången, kräver god behandlingskompetens och bra patienthantering. Förutom en minimal arbetsbelastning för terapeuten upplever jag att behandling av ländryggen med Manuthera är mer effektiv och ger snabbare respons – vilket i slutändan innebär fler nöjda patienter!
Ta gärna del av de kostnadsfria kurserna och videorna om den lumbosakrala leden i Manuthera 242 Learning Hub:
Lumbosakral led (Engelska)
Undersökning av ländryggen (Engelska)
Kevin Collet
Kevin Collet är en fransk osteopat med en passion för idrott, funktionell anatomi och fysiologi. Han har en examen i osteopati och en masterexamen i tränings- och idrottsvetenskap. Han har arbetat både på klinik och ute på fältet med idrottare på allt från motionsnivå till professionell elitnivå. Utöver sitt kliniska arbete är Kevin verksam som föreläsare inom ett utbildningsprogram i osteopati. Som lärare uppskattas Kevin för sin förmåga att omsätta vetenskaplig bakgrund i praktiken och skapa en positiv lärandemiljö genom konkreta exempel.
